~Mobbning~

Definiering av mobbning

Mobbning kan definieras som att en person upprepade gånger under en viss tid
blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer

Självkänsla

Mobbning förstör många barns vardag, gör dem olyckliga och förstör deras skolgång.
Många förstår inte de sociala signalerna och utsätter sig själva för situationer där de
riskerar att råka illa ut.
Kanske anser skolans personal att barnet är bråkigt och stökigt och därför inte observerar
att barnet utsätts för kränkande behandling.
Barn som mobbas får sin självbild förstörd och självkänslan riskeras att skadas för all framtid.

Det är aldrig barnets fel att det blir mobbat!
Ansvaret ligger på de vuxna som låter mobbning fortgå samt på den eller de
som utsätter andra för kränkande behandling.

Mobbning och lagen

Arbetsmiljölagen gäller även för skolvärlden vilket kan vara värdefullt att veta om ditt barn blir utsatt för mobbning.
I 3,4 och 5 står det att arbetsgivaren är skyldig att klargöra
”att kränkande särbehandling inte kan accepteras i verksamheten.”
Att det skall ”finnas rutiner för att på ett tidigt stadium fånga upp signaler”
samt att ”motverkande åtgärder senare skall vidtas och följas upp.”

Ett flertal av arbetarskyddstyrelsens föreskrifter gäller också för skolan
och kommunen måste enligt arbetsmiljölagen ha en handlingsplan för hur
kränkande särbehandling skall motverkas i skolan.

Skollagen säger att
”var och en som verkar inom skolan ska främja aktning för varje människas egenvärde.
Särskilt skall den som verkar inom skolan bemöda sig att hindra varje försök från elever
att utsätta andra för kränkande behandling.”

Att tänka på i skolan som:

Elev

Om du ser att någon är ensam på rasterna eller i klassen, var inte rädd att gå fram till honom eller henne.
Om det uppstår mobbning en skola så är det viktigt att man pratar med en vuxen om det.
Om det är mobbning inom klassen så ska man ta upp det i klassen tillsammans med lärare.

Lärare och skola

Skolan ska visa eleverna vilka regler som gäller för skolan vid mobbning.
Man ska prata om mobbning i klassen och på större samlingar.
Dessa regler ska också finnas i varje klassrum och på andra ställen där barnen kan se dem.


~Fördomar och frågor om bisexualitet~

"Bisexualitet är trendigt - därför kallar sig fler idag sig bi. Folk som är bisexuella är egentligen heterosexuella som experimenterar eller vill verka frigjorda."

När den negativa inställningen till homosexualitet minskar, blir det lättare att komma ut både som homosexuell och bisexuell. Att många idag kommer ut som bisexuella kan alltså förklaras på annat sätt än att det skulle handla om att heterosexuella väljer att kalla sig bi för att det är trendigt. Det kan helt enkelt handla om att människor med bisexuell läggning nu börjar tala om sin bisexualitet. För andra kan en flirt med någon av samma kön, eller ett besök i en miljö där HBT-människor träffas, vara ett sätt att ta reda på om man är bi, fast man ännu int eupplevt attraktion gentemot människor av båda könen. Andra kallar sig bisexuella för att de upplever att etiketterna hetero- eller homosexuell som begränsande.


"Bisexualitet är bara en fas i komma-ut processen, bisexuella är bara för rädda för att medge att de egentligen är homosexuella."

För många som växer upp i ett samhälle där alla förväntas vara heterosexuella, kan en bisexuell identitet vara första steget mot en homosexuell identitet. Det innebär inte att denna tillfälliga bisexuella identitet är mindre värd eller mindre giltig. Det finns också de som kommer ut som bisexuella efter att ha identifierat sig som homosexuella. Vilken sexuell identitet som helst kan alltså vara i ”fas”; hetero-, homo-, eller bisexuell identitet. För många människor är bisexualitet en livslång stabil identitet, precis som homo- eller heterosexuell identitet.
"Alla människor är egentligen bisexuella."

Det är möjligt att alla har en potential för att attraheras av båda könen, men när man talar om bisexuella eller bisexualitet så brukar man vanligtvis mena upplevd attraktion: att man faktiskt känner sig attraherad av människor av båda könen. Dessutom kan det vara kränkande för både hetero- och homosexuella att få sin identitet ifrågasatt. Det bör vara upp till var och en att identifiera sig själv.

"Bisexuella drar nytta av homokampen samtidigt som de kan gömma sig i ett heteroförhållande när det passar."

Det är inte alltid lätt att leva i en samkönad relation, eftersom personer som är öppna med det riskerar att drabbas av fördomar eller diskriminering. En del tror därför att möjligheten att leva med en person av motsatt kön är ett val som borde fresta många bisexuella. Men det kan vara precis lika smärtsamt för en bisexuell person med heterosexuell partner att dölja sin sexuella identitet för omgivningen, som det är för homosexuella att dölja sin sexuella identitet.
Precis som det finns en del homosexuella "i garderoben" och en del homosexuella som är öppna, så finns det bisexuella som är öppna med sin bisexualitet, både för sin egen skull och av mer politiska skäl. Många av dem som drivit HBT-rörelsen framåt genom att figurera i media, demonstrationer och i parader, har varit bisexuella, men eftersom människor i dessa sammanhang ofta förutsätts vara homosexuella, så syns inte alltid bisexuellas delaktighet. Viljan eller behovet av att vara öppen med sin sexuella identitet har alltså ingenting att göra med om man är homo- eller bisexuell, inte heller om med könet på ens partner.
"Måste alla bisexuella ha både en kille och en tjej samtidigt?"

Nej. Vissa bisexuella tycker att något saknas i en relation med bara en partner och vill därför parallellt ha längre eller tillfälliga relationer även med personer av det andra könet. Andra bisexuella känner inte så. Människor som kallar sig för bisexuella säger alltså bara att de kan attraheras av både kvinnor och män. De säger inte att de nödvändigtvis måste agera efter den attraktionen mer än vad hetero- eller homosexuella måste agera efter sin attraktion mot människor än sin partner.
Bi-, homo- och heterosexuella kan alla leva i öppna relation – eller i monogama relationer. Man kan alltså inte dra några slutsatser om en persons livsstil utifrån hennes sexuella identitet. Samhället uppmuntrar till heterosexualitet och monogami, med det borde vara upp till var och en att själva välja hur man vill att ens sexuella och känslomässiga relationer ska se ut.
"Men hur kan man vara bisexuell om man lever monogamt – är man inte hetero- eller homosexuell då?"
Man behöver inte vara heterosexuell för att man lever med en person av motsatt kön, eller homosexuell för att man lever med någon av samma kön. Man kan känna sig som bisexuell hela tiden – oavsett könet på ens partner. Att ha en bisexuell identitet innebär att man vet om att man attraheras av båda könen. Den insikten finns där oavsett vad partnern har för kön. En del bisexuella väljer därför att tala om samkönade och olikkönade relationer, istället för hetero- eller homorelationer, för att visa att man inte är heterosexuell även om man lever i en olikkönad relation.
"Varför skulle bisexuella som lever med någon av motsatt kön söka sig till HBT-miljöer? Bisexuella lever i en heterosexuell relation har ju samma rättigheter som heterosexuella."
Bisexuella söker sig till samma träffpunkter som homosexuella för att komma ut, för att träffa vänner och för att få vara i en miljö där man kan tala öppet om sin sexuella läggning utan att den sexuella identiteten ses som ett problem eller något avvikande och annorlunda. Det behovet kan man ha som bisexuell, även om man lever i en relation med någon av motsatt kön. Behovet av identitetsstöd har alltså inget med partners sexuella läggning eller kön att göra.
"Hur kommer det sig att jag ser så mycket färre bisexuella än bögar och lesbiska?"
Ibland tror människor att man kan förutsäga en människas identitet genom könet på hans eller hennes partner. Två kvinnor hand i hand förutsätts till exempel ofta vara lesbiska, medan en kvinna och en man hand i hand gärna förutsätts vara heterosexuella – när det egentligen kan vara så att alla fyra är bisexuella. I heterosammanhang förutsätts folk ofta vara heterosexuella, och i HBT-miljöer förutsätts folk vara homosexuella, när det är så att både hetero-, homo- och bisexuella egentligen finns i dom flesta miljöer.
"Är det någon skillnad på att komma ut som bi och att komma ut som homo?"
Precis som att det finns negativa föreställningar om hur bisexuella är, så finns det negativa föreställningar om hur homosexuella är. Negativa attityder som specifikt berör bisexualitet kan ställa till problem för människor i färd med att bejaka en bisexuell identitet. En annan skillnad mellan homo- och bisexuella är att där homosexuella söker sig till homosammanhang för att slippa vara en minoritet i det omgivande samhället, så är bisexuella som kommer ut fortfarande i minoritet i homosammanhang. En del bisexuella tycker därför att det är värdefullt med forum där bisexuella kan träffas och utbyta erfarenheter med varandra.

~Någon som har sett denna film?~

Finns det någon som har sett denna film? Jag har bara sett lite på Youtube osv, och den verkar bra. Men ja, man vet ju aldrig. Right?


~Top Cats på Frimis~

Top Cats. Foto: evenemangsarrangören

Rockabillykillarna från Melodifestivalen dyker upp i Örebro

Torsbykillarna i Top Cats gjorde storstilad entré och presenterade sig för svenska folket när de placerade sig på en sjätteplats i årets Melodifestival med låten "Baby Doll". De Svenska TV-rösterna placerade dessutom bandet på en 4 plats. Den 20 april kommer de till Örebro och Prisma.
Top Cats är för många ett nytt namn men de debuterade redan som 15 åringar i SVT-filmen Raggarliv. Rockabilly och tidig rock'n'roll vore inget utan spelglädje. Det har de unga värmlänningarna i Top Cats förstått. Med humor, energi och välriktade klacksparkar pumpar de in friskt blod i genren. På kuppen håller de på att bli folkkära på riktigt. Bandet turnerar flitigt, låtenHeartache har snurrar i P4 och i höstas släpptes debutalbumet med samma namn.

Datum & tid
Fredag 20 april kl 19.00 på Prisma

Biljettpris
195 SEK + serviceavg.

Praktisk info
Åldersgräns 18 år

Webbplats
www.topcats.se
www.prismaclassic.se


~Lil Shak bror~

Detta är Lil Shak, ni kanske redan hört talas om honom, men jaja. Han är sjukt snäll iallafall och rolig.
PS: Sms:a mig om du ser detta Lil Shak!

~Trollkarlen Jonas Århammar~

Trollkarlen Jonas Århammar var på besök i Örebro! Och han trollade lite extra för mig och några på Café Deed, men vi fattade inte hur han gjorde. Vi vart helt förvirrade. Han är iallafall sjukt bra på och trolla!

~Respekt till dom~


~Love Emo Girl på Youtube~


~Love that guy~


~YouTube - Emoplattan!~

"Emoplattan" i Örebro.
Jag ska stå bakom statyn någonstans, lol.
Men dom som gjorde videon var asbra!

~Temavecka: Snygga killar/tjejer från Google~

Fina Jesso!<3

~Cut cut cut jag mår så dåligt (cover)~

Sommaren 2011!
Jag sitter med svart DC-keps med lila DC-märke!

~Temavecka: Snygga killar/tjejer från Google~

Martin ;D<3
MartinMilk@ec/dayviews

~Temavecka: Snygga killar/tjejer från Google~


~Vi blir bara fler – så lär er vad emokulturen är~

Man borde kunna gå på stan utan att folk ska behöva skrika ”emo” efter en.

De som gör det har missuppfattat allt om vad emo är, men tror att de vet.

Hur skulle samhället se ut om alla såg exakt likadana ut? Om alla skulle bära samma typ av kläder och alla har blonderat sitt hår, eller alla har färgat sitt hår svart. Det är bra att det finns olika stilar, att det finns folk som vågar klä sig annorlunda. För att ha mod att vara annorlunda måste man vara en stark person. Det är en väldigt stor risk man tar genom att se alternativ ut, och det kan vara svårt att bli accepterad av andra på det sättet.

Överallt kan man läsa den felaktiga tolkningen av emo, det är den rätta tolkningen av emo som jag vill försöka förklara med denna artikel.

 

Folk säger: ”Jag känner mig emo.” Då tror alla att man känner sig nere, deppig eller på något annat uselt humör.

Det finns många sätt att skoja om ordet emo, att håna emo. Bara för att man ser emo ut så betyder inte det att man skär sig och är allmänt deprimerad och bara tänker självmordstankar hela dagarna. Alla människor kan ju må dåligt. Men emo har inte något att göra med att vara deprimerad.

Att se ut på ett visst sätt kallas också för emo. Men klädstilen har inte heller något att göra med emo. De flesta emo klär sig i stilen fashioncore, därför tror många att emo och fashioncore hör ihop. Men så är det inte. Många andra stilar blandas med fashioncore, som till exempel ”J-rock stil”, punk med mera. Så alternativa blir också kallade för emo.

 

Fashioncore betyder att byxorna oftast är tajta stuprör. Ett eller flera nitbälten är ett måste. Tröjorna är smala. Svart och röd/vit randiga tröjor förekommer ofta. Skorna varierar från platta tygskor som Converse till smala skateskor. Håret är unikt inom fashioncorestilen. Varje individ försöker hitta sin egen frisyr, men alla har samma grund: kolsvart hår, ibland blandat med andra utstickande färger, med en snedlugg som täcker halva ansiktet och extremt rufsigt baktill.

Fashioncore är en fråga om stil och ingenting annat.

 

Det är otroligt hur snabbt emokulturen utbreder sig. För något år sedan såg man knappt någon emo alls, eller alternativ överhuvudtaget. Nu är de överallt. De flesta i Stockholm håller till vid Plattan. Man ser grupper av dem stå och hänga där. De urskiljer sig från andra, just för att deras kläder och onaturliga hårfärger är extrema.

Det ryktas att alla emo är bisexuella eller homosexuella. Det har inget med emo att göra, men emo kanske har lättare än andra att ta emot kärlek från vilket kön som helst. Alltså att de bara bryr sig om kärleken. Men det har absolut inget med emo att göra om hur ens läggning är.

 

Emo är, och har alltid varit, en musikstil. Det är den korrekta emo. Emo, musikstilen, är emotionell hardcore. Därav kommer ordet emo, som är förkortning av emotionell.

Meningen med musiken är att den ska vara emotionell och ha känslor. Bakom varje trumslag, bakom varje riff ska det ligga känslor, som inte nödvändigtvis måste vara negativa. Sången kan vara skrikande, ibland viskande, men alltid oerhört emotionell. Skriken är inte ilskna, utan innerliga och desperata. Trummandet är det mest betydelsefullaste inom emo-musiken.

 

Det kommer alltid att existera någon stil som alla ska gnälla på. Tidigare var det punken. Alla var rädda för punkarna, alla skulle klaga på punkarna. Det är ungefär samma sak med emo. Det kommer alltid att finnas någon stil som skiljer sig från de andra. Detta går som i en cirkel, det kommer aldrig att ta slut och det får aldrig ta slut. Det är bra för samhället om det finns personer som sticker ut, som är annorlunda.


RSS 2.0